Fråga:
Vi bor utomlands på vintrarna och har vid tre olika tillfällen bjudit in en väninna att gästa oss.
Hon betalar flygbiljetten själv, men sen bjuder vi på allt.
Vi hämtar och lämnar på flygplatsen, och står för mat och dryck när vi är hemma, vilket vi är till 90 %. När vi går ut och äter delar vi.
Vi tycker det är trevligt när hon kommer, men det innebär ju också mycket jobb, med mat och dryck och allt annat för att hon ska känna sig välkommen. Hon är gammal och klarar sig inte ensam längre stunder.
Vi passar upp på henne med glädje, men tycker en vecka räcker.
Nu har hon frankt deklarerat att nästa gång tänker hon stanna i två veckor!
Det tycker vi blir för länge, vi är heller inga ungdomar. Vår lägenhet utomlands är inte stor och vi har bara ett badrum.
Vi förklarade för henne vänligt men bestämt att vi tycker en vecka är lagom.
Hon blev ledsen/sur och sa att då kunde hon bo på hotell en vecka! Hon klarar sig inte själv på ett hotell och det skulle bara bli ännu jobbigare för oss.
Vad tycker Du? Är vi okamratliga som tycker en vecka är lagom?
Vi har stort behov av ensamtid och att leva med våra rutiner. Hon vill vara uppe halva natten och vi lägger oss vid 22-22.30.
Vi är dessutom sjukliga båda två, så vi blir väldigt trötta.
Hur kan vi förklara på ett bra sett att hon bara får komma och stanna en vecka.
Svar:
Ibland måste man svara att otack är världens lön!
Det är beklagligt att en person, även om hon är till åren kommen, inte inser vilken gästfrihet som erbjuds och att då bli sur för att man inte kan stanna två veckor istället för en, gör det hela smått bisarrt.
Det är er gäst som äger problemet, inte ni!
Därför ska ni uppriktigt och sakligt svara precis så som ni beskrivit för mig.
Ni ser henne gärna som er gäst, ni har inte obegränsat med plats och heller inte vare sig hälsa eller ork att bistå med värdskapet mer än en vecka.
Om hon blir sur för att ni svarar henne detta, så får ni nog förklara att ni känner er besvikna över att er gästfrihet inte uppskattas mer och det är era behov som måste få styra.
Håller inte vänskapen för besked om era behov, då ställer jag mig ytterst tveksam till att kalla det vänskap.
Om hon klarar sig på hotell eller inte, det måste ni låta henne avgöra. Hon är en vuxen människa.
Ni måste vara tydliga.
