Det spelar ingen roll i vilket sammanhang i samhället som du befinner dig, måltider äts med både skrivna och oskrivna regler. Klarar en person inte dessa regler kommer hon eller han omedelbart skilja sig från mängden. Signalen blir ofelbart okunskap eller ointresse, ja till och med nonchalans.
För dig som läst nyhetsbrevets första del i mail- klicka här så får du fortsättningen längre ner
Det har en stor betydelse vilket bordsskick man uppvisar, sedan kan det vara en middag med kungafamiljen, på jobbets lunchmatsal, med kunder på representation eller i köket med kompisarna. Det finns ändå likheter, för inte i något av sammanhangen accepteras smaskande, rapande, petande i tänderna, kladd, äta med fingrarna eller snytande i servetten. Den personen blir illa sedd i alla dess former, så är det bara!
Gaffeln i höger hand för både ”hög” och låg”
Det är ett intressant faktum att äta med gaffeln i höger hand är en accepterad vana, oavsett om du rör dig i ”överklass” eller ”arbetarklass” (jag betonar att språkbruket endast vill visa på ytterligheterna). Att äta med gaffeln i höger hand är ett fint bordsskick när det gäller mat som inte behöver skäras eller fösas på med kniven. Gaffeln har den högsta statusen i bestickordningen och därmed har alltså gaffeln i höger hand intagit platsen som fint bordsskick. Men vänder vi på det och ser på motsatsen till ”fina” formella middagar så har gaffeln i höger hand också en plats. Men nu handlar det ett bekvämt och enkelt sätt att äta, man slipper använda kniven.
Skulle vi däremot titta på ”medelklassens” sätt, så anses det inte vara korrekt att ha gaffeln i höger hand, då ska besticken användas växelvis och detta lär sig barnen redan från början, både hemma och på dagis eller i skolan. man ser det som ett ohyfsat manér och har inte insett att det är ”fint” bordsskick.
Ska man ta med sig mat om man är vegetarian eller allergisk?
Det kanske verkar märkligt, men många anser att om man är bjuden på en middag eller fest ska man inte erbjuda sig att medföra egen mat om man har speciella önskemål. Men det kan man visst erbjuda sig om det finns särskilda behov, för syftet med en bjudning är inte att mätta gästerna utan syftet är att skapa en gemenskap runt maten och dryckerna. Är man då en gäst som har speciella önskemål och vill vara artig, då erbjuder gästen sig att ta med det som man kan äta.
Man kan inte be om en önskemeny
Det går alltså inte an att ringa upp inbjudaren och säga att man inte äter kött, så ”jag vill ha fisk istället”, eller ”jag äter varken kött eller fisk så jag vill ha vegetarisk mat”. Det får anses som ohyfsat att framföra sådana krav, man kan som gäst inte ha synpunkter på det inbjudaren planera att servera. Vill man som gäst ha en önskemeny, är det bättre att vända sig till en restaurang. Därför ska man alltså artigt erbjuda sig att medföra egen mat, men sedan kan inbjudaren självklart svara ”dumheter, det ordnar vi givetvis till dig!”.
Om det är ”annorlunda” rätter
I de fall inbjudaren väljer att servera lite mer udda anrättningar, som suströmming, kräftor, ärtsoppa är det alltid en fördel om man på inbjudan skriver att den person som inte uppskattar denna sorts mat, kan utan att skämmas tacka nej till inbjudan. Om gästen vid middagsbordet upptäcker att maten som serveras inte alls kan ätas, så är det inte mycket man kan göra åt saken. För även om inbjudaren noterar att gästen inte rör maten får man acceptera detta, det går inte an att försöka truga gästen att äta. Gästen kan i sin tur säga vid undran att ”ärtsoppa och jag är inte riktigt samspelta”. Sedan får man bara låta saken bero och inte diskutera detta mer.
Äta med fingrarna
Sitter man hemma med familjen och det känns bekvämt att äta kyckling med fingrarna, så hart detta knappast någon som helst betydelse. Men så fort man befinner sig i ett sammanhang med andra människor kan ätandet med fingrarna knappast anses som ett godtagbart bordsskick. Det är kladdigt, glas och servetter blir fläckiga, det ser otrevligt ut för de övriga gästerna som sitter vid bordet. Man ska alltså äta mesta möjliga mat med hjälp av sina bestick och serveras det fågellår eller kotletter ska man först skära bort så mycket som det går och sedan äter man köttet med gaffel.
Ett finns ett enda undantag från denna regel och det är om man lindat in fågellåret eller kotlettbenet i folie. Då kan man hålla i detta med fingrarna. Men så fort man befinner sig på en mer formell bjudning, lämnas benen ognagda på tallriken.
Läs mer om bordsskick
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
