- Fråga etikettexperten om vett och etikett. Kostnadsfritt och anonymt
Fråga:
Skall man ha något med sig vid invigning av vernissage?
Svar:
Den här frågan har besvarats 14 gånger här, så om du sökt hade du funnit svaret. Det gör du i sökrutan till höger.
Istället för svar ber jag dig klicka på länken nedan.
Klicka här så hittar du svaret på din fråga >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
Fråga:
Min man flyttade ut efter att några dagar innan sagt att han ville skiljas. Han ville då att jag skulle skriva under en gemensam ansökan om skilsmässa vilket jag inte gjorde. Han har sedan skickat in egen begäran vilken jag har bestridit. Skilsmässan blir nästa år. Han bor nu med sin nya kvinna sedan dess.
Jag var bortrest några dagar och min fd man hade enligt löfte tagit hand om våra husdjur. När jag kommer hem upptäcker jag att han och hans nya kvinna har varit tillsammans hemma i vårt (nu mitt) sovrum och våra sängar. Detta tog mig väldigt djupt. Har aldrig känt mig så kränkt tidigare.
Nu har min svärfar dött. Jag fick se våra barn stå bredvid pappa och hans nya kvinna och jag allra sist i dödsannonsen. Men det kanske är så man gör.
Men hur gör jag med begravningen? Jag klarar inte av att möta hans nya, och då får väl jag avstå även om han har varit min svärfar i 38 år. Svärmor säger att hon förstår mig.
Hur gör man vid sådana här tillfällen, vare sig det är i sorg eller glädje, när allt är så färskt? Har ju knappt förstått vad som hänt än.
Svar:
Det är ingen lätt fråga du ställer,då det finns så många infallsvinklar att det riskerar att bli mest ”tyckande”. Först och främst kan jag förstå att du känner dig kränkt, du är övergiven, sannolikt bedragen och detta även i er tidigare gemensamma säng . Där finns nog inget annat att säga än att din f.d man kunde varit mer taktfull och jag förstår inte ens hur de kunnat uppskatta att sova i er tidigare gemensamma säng. men han är uppfylld av sitt och ser inte dina behov, vilket han borde göra om inte annat av respekt för den tid ni haft och för att du är barnens mor. Men så är det, vi är olika. Tyvärr är mitt enda råd att du trots denna kränkning måste gå vidare.
Dödsannonsen, den är förbi och inget du kan ändra på. Egentligen borde beslutet varit att ni stod i denna tillsammans med barnen, ni är ännu inte formellt skilda, hans nya kvinna hade fått stå tillbaka och inte funnits med. Detsamma på begravningen, kanske skulle ni övervunnit alla motstånd och finnas där som en familj. Men nu är det inte så, din fd man har gjort ett val och vill vara där med sin nya kvinna.
Min fråga blir till dig, hur ställer sig barnen i detta, vill de sitta med pappa eller vill de sitta med dig? Styr dem inte, men fråga om någon eller några av dem vill sitta med dig. Ni kan även gå fram gemensamt (alltså inte med din exman) och ta ett sista farväl.
Jag vet att du vinner på att försöka övervinna ditt motstånd, jag är väl medveten om hur svårt detta är, men gå ändå till kyrkan (minnesstunden kan du avstå). Du kommer i ditt framtida liv att konfronteras med situationer som dessa där du ständigt tvingas möta hans nya kvinna. Det blir skolavslutningar,födelsedagar, studentexamen kanske bröllop mm i framtiden. Lyckas du vinna över dina känslor vinner du, era barn och även din tidigare familj på din exmans sida på detta. Kom ihåg att även om ni ligger i skilsmässa, snart är ni inte släkt längre, så har era gemensamma barn alla band kvar. Åt alla håll och det är bara ert band som klippts för dem, så för deras skull var modig! Du har just nu en hel del berg att bestiga, helt ensam, men för varje bergstopp du når blir du bara starkare och starkare.
Klicka här för att läsa min artikel om skilsmässa >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
Fråga:
Jag har blivit ombedd att vara toastmaster på ett bröllop med gående bord. Hur ska jag agera då?
Svar:
Du ska agera som en toastmaster alltid gör Det som du måste ta med i beräkningen är att du ska få gästerna att trivas, fördela talen och låta din egen person vara mindre viktig.
Se till att styra när gästerna kan gå och ta för sig av maten, bjud dem till buffén enligt en uppgjord ordning. Se sedan till att de hinner äta en runda, därefter kan de ta om. Då ser du till att samtliga sitter och bjuder in talarna.
Det ska du även göra redan inledningsvis när du bjuder värden att hålla sitt välkomst tal. Se till att alla sitter ned. Du får improvisera mer, men det kommer fungera bra.
Klicka här för att läsa min artikel om toastmaster >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
Fråga:
Min son tar examen i USA hur uppvaktar vi honom?
Svar:
Då det inte framgår om han bor där, vilket universitet eller examen, är på ettårigt stipendium eller om du ens närvarar är det svårt att besvara din fråga. Min erfarenhet är att de flesta studenter som tagit examen är i stort behov av pengar för att kunna starta upp sitt framtida liv, så det brukar tveklöst vara en mycket välkommen present. Givetvis tror jag att din närvaro också skulle ses med glädje.
Men mitt råd blir enklare än så – fråga honom hur han vill bli uppvaktad.
Klicka här för att läsa min artikel om studenten >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
Välkommen till veckans Etiquette Letter, din GPS för en trevligare tillvaro!
”Varhelst två människor möts och deras bemötande påverkar varandra, då uppstår vett och etikett”.
Vi vill vara både svenska och osvenska
Nu är detta inget inlägg i debatten om vårt ursprung utan mer ett synsätt på vad vi tycker är bra eller dåligt. Osvenskt är bra, men samtidigt svenskt. Hur går detta ihop?
För dig som läst nyhetsbrevets första del i mail- klicka här så får du fortsättningen längre ner
Vi väljer när det ska vara på ett visst sätt
Har du tänkt på när du är utomlands eller möter en person som i Sverige uppträder uppsluppet, hälsar på alla, skrattar och är glad. Visst är det härligt osvenskt när vi blir positivt överraskade av denna öppenhet. Vi går på en liten bakgata i Sydeuropa, dricker en kopp kaffe och sitter ute i december. Osvenskt och mysigt! Men ska vi köpa kött, handla bil eller kläder – då ska det vara svenskt! Så vad är egentligen bäst, svenskt eller osvenskt?
Är du på jobbet och möter en besökare, en arbetskamrat eller en kund med en annan kultur än den traditionellt svenska, så kan det inträffa att personen hälsar på”osvenskt” sätt. Det kan vara en man eller kvinna som väljer att avstå från att ta dig i hand, då är det sannolikt en kulturell eller religiös orsak. Nu blev det osvenska tveksamt för en del, jag får ibland kommentaren att ”man tar seden dit man kommer”. Men hur gör du själv utomlands, anpassar du dig till 100% med kindkyssar och händerna samlade som en hälsning. Eller säger du ”Hello” alternativt tar i hand? Skulle tro att många av oss gör som vi är vana vid.
En person som vägrar ta en annan person i hand för att markera att man är ”finare” eller har en högre status, då handlar det om högfärd och ohyfs. Det behöver jag inte ens beröra här. Men om en person markerar med handen på vänster sida, över hjärtat, som en amerikan gör inför flaggan, är det en hälsning till dig.
Läs vidare så får du några tips.
Hälsa annorlunda
Glöm inte att den som hälsar annorlunda gör det utifrån sin uppfostran och sitt synsätt. Det är lika artigt som vilken annan hälsning som helst.
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
Fråga:
Jag har en middag jag skall duka upp till. Det är rött till förrätt, vitt till varmrätt samt dessertvin. Inga konstigheter med det. Men det skall vara en skål med Champagne under förrätten. Min fråga är skall jag duka med Champagneglas och i så fall var ställer jag det? Eller bjuder jag från bricka?
Svar:
Du avser rött vin till förrätten och vitt till huvudrätten? För hade det varit tvärt om hade jag föreslagit att du skulle byta ut det glaset för det vita vinet och servera Champagne istället.
Men så som du nu beskriver det, är det enklaste sättet att duka fram vinglasen och vid bordet servera Champagne från bricka. Alternativet är att du precis innan gästerna sätter sig låter servera ett glas kyld Champagne och att detta glas står ovanför eller till höger om förrättsvinet. Det kan du avgöra själv utifrån utrymme vid varje kuvert.
Klicka här så ser du vid inledningen av filmen hur glasen placeras >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
Fråga:
Vet inte riktigt var jag ska börja. Jag har sedan ett och ett halvt år en relation med en man som är ensamstående med en 15 år gammal dotter. Jag har ett barn på 6 år som bor hos mig varannan vecka. Till saken hör att vi konsekvent alltid bor hos min pojkvän då han inte kan lämna sin dotter för en fika på stan eller för en natt hemma hos mig.
Känner att vi behöver lite egen tid. Han menar på att vi får ses när vi ses och att det inte är tiden som räknas utan vad man gör tillsammans. Han har till viss del rätt känner jag men vi äter tillsammans och sover ihop och sen är det inte så mycket mera. Han menar på att hans dotter inte är van av att få så kallad konkurrens.
Vet inte längre vad jag ska tro, det är jag som åker och fixar och jag har inte ens nyckel och kod hem till honom. Han såg ut som ett frågetecken när jag påtalade att jag känner mig som ett KK. Inte lätt att avgöra vad som är vad och jag känner mig så vilsen.
Svar:
Det är inte lätt med dina barn och mina barn. Vi har olika bedömningar vid uppfostran och hur vi gör med våra barn. Sex månader är ingen lång relation, ni har knappt mer än lärt känna varandra. Att ta upp det ur den aspekt som du gjorde, kanske inte är världens bästa metod. Jag förstår att din pojkvän blev förvånad, men samtidigt förstår jag även din inställning.
Det låter alltså som om ni behöver prata med varandra, där du förklarar hur du känner. Jag kan tycka att en nyckel och en portkod kan knappast vara något problem. Däremot vet jag inte skälet till att han inte vågar lämna en 15-årig dotter ensam en stund. Finns det något bakomliggande skäl som du behöver veta, för 15-åringar klarar sig ensamma. Därom råder det ingen tvekan. Finns det någon släkting, en mamma eller annan som kan vara hos henne en stund?
Du måste som sagt i lugn och ro berätta hur du känner det och är han inte beredd att bidra till ert förhållande, ja då återstår inget annat än att du tar ett beslut.
Klicka här för att läsa mina artiklar om människor emellan >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
Fråga:
Har en undran. En väninna skall gifta sig och vill att man kommer till kyrkan men bjuder inte till festen. Då jag aldrig stött på detta fenomen tidigare undrar jag hur det hanteras. Har ärligt talat inte lust att investera i utstyrsel eller gåvor för enbotrenden stund i kyrkan. Tacksam för rådgivning.
Svar:
Att enbart bjuda in en del gäster till att övervara bröllopet i kyrkan är inte helt ovanligt. Det är en ganska vanlig lösning på bekymret med att brudparet inte kan bjuda in alla de önskar till festen, då utformas två olika inbjudningar. Om det sedan är kopplat till att personerna lever ensamma eller om det hänger ihop med antal möjliga gäster, det kan jag inte svara på.
Jag utgår ifrån att brudparet har varit kloka nog att inte ange samma klädkod till alla gäster, eller en alltför hög nivå på klädkoden för er gäster som enbart besöker kyrkan. Vem som helst kan besöka en kyrka vid ett bröllop, så du behöver inte anlända ”festklädd”, det räcker med en elegant nivå som mörk kostymklänning. Precis så här gjorde t.ex. Hovet vid Kronprinsessan Victorias och Prins Daniels bröllop, gäster inbjudna till festen bar högtidsdräkt, övriga mörk kostymklädsel.
Om du sedan funderar på present är inte heller detta nödvändigt, då den inte på något vis är kopplad till en eventuell medverkan på festen. Det är en hyllning till brudparet och en lyckönskan, men givetvis en frivillig sådan.
Klicka här för att läsa min artikel om mörk kostymklänning >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
Fråga:
Om man väljer att ha öppet hus när man fyller 50 år, ska firandet vara på födelsedagen? Eller kan man välja en annan dag? Ska man skicka inbjudningar? Räcker det man säger till på jobbet, bland släkt och vänner?
Svar:
Du väljer själv när du vill fira och om du ska annonsera eller skicka inbjudningskort avgör du också. En del väljer båda alternativen.
Att enbart ”säja till” brukar ofelbart leda till att många missar att besvara din muntliga inbjudan. Men även här är det en smaksak.
Klicka här för att läsa min artikel om Öppet Hus >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
Fråga:
I mitt tal till min sons doktorsmiddag vill jag omnämna hans sedan länge avlidne far, vad säger man om en person, som av förklarliga skäl inte kan närvara här idag eller som av naturliga skäl inte kan närvara här idag eller som idag inte är med oss i livet eller annat förslag?
Svar:
Du säger som det är, ”din far som inte finns ibland oss längre” eller ”din far som tyvärr inte hade möjlighet att närvara” (om han inte hade tillfälle att komma) . Har fadern dessutom en akademisk titel som doktor, docent eller professors titel kan det dessutom vara trevligt om du nämner även denna och i så fall den institution han finns/fanns på.
Klicka här för att läsa mer om disputationsmiddag >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn