Fråga:
Jag har gift mig med en man med två vuxna söner. Min man äger en stuga på landet. Har också en vuxen son, nyligen gift. Min mans barn kommer till landet när de vill, stannar hur länge de vill, med vem de vill.
Helst under långa helger och det är de som bestämmer där. Det har hänt att de kastade bort maten från kylskåpet som de kallade skräp. Har själva aldrig bidragit med något varken mat eller dricka, hjälper inte heller med städning.
Har en känsla av att de betraktar stugan som pensionat på landet och deras egendom. Min man går med på allt för att ”han älskar sina barn”. Mina barn har varit på besök några gånger när de har varit inbjudna, mannens barn kommer när de vill och stannar hur länge de vill. Vi kan ha planer för helgen, sen kommer familjen och alla förväntar sig att jag ska anpassa mig till det. Har börjat undvika gemensamma långa långa vistelse där. Känner mig inte bekvämt, som femte hjulet. Är det verkligen rätt uppförande av hans barn och min man. Borde man inte konsultera frågan om vem och när kommer och även respektera min åsikt. Vi bor inte tillsammans och tiden på landet är den enda tiden vi kan vara med varandra.
Svar:
Det är en svår situation du beskriver, för både dig och din man. Din man brottas med bekymret att både vara dig och hans barn ill lags. Givetvis måste han ta ställning och det är inte enkelt. Barnen uppfattar sannolikt detta som sitt barndomhem där de alltid vistats och du har kommit dit efter dem. De ser inte problemet.
Rådet är att du måste prata med din man och ni får sedan ta ett gemensamt beslut. Nu vet jag inte om du är delägare i stugan, är du det kan du säga ifrån att så här kan ni inte ha det. Ingen kan, inte ens egna barn, vid vuxen ålder ta sig rätten att ”sortera” kylskåpet, bo gratis och när de vill och störa er. Försök i första steget att besluta vilka tillfällen ni vill vara för er själva och meddela sedan barnen att då tar ni inte emot dem. Ni får ingen tid för er själva annars, men det ska ske gemensamt och utan att din man ”faller till föga”. Det är bara att meddela barnen att ”ni behöver egen tid”. Punkt!
Om detta inte heller är en framkomlig lösning, får du tydligt visa i ord och handling att du inte ”passar upp”, de får hjälpa till och bidra till sina egna kostnader. De får laga mat och handla, ni turas om. Lysssnar de inte ska du helt sonika avstå att vistas i stugan. De får klara sig utan din medverkan.
Den tredje och mest drastiska åtgärden, vilket kanske är den bästa, är att sälja stugan och köpa en ny gemensam sådan. Då är det ert gemensamma hem och det blir inte alls lika enkelt att ta för sig där.
Läs mer om att samtala
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
