Tal – hur långst ska ett bröllopstal vara?

Fråga:
Jag är brudens mamma, och jag ska hålla tal vid middagen. Hur långt ska ett tal vara och vilka komponenter ska det innehålla utan att bli för formellt, och långrandigt?
Eftersom jag är ganska liten och nätt så ser jag konstig ut i för lång klänning! Är det ok att ha en klänning som slutar på halva låret? (Det är en elegant och passande klänning för bröllop.)

Svar:
Klänningens längd är utifrån angiven klädkod. Men oavsett detta, är alltid en formell klänning under ditt knä i längd, så svaret är ja. Den är för kort.

Ett tal, om det avser ett middagstal, bör vara ca 3-5 min. Håll talet till din dotter, berätta om positiva händelser ur hennes liv och håll dig till en tråd du minns. Öva, öva och öva är mitt råd. Då blir ett tal perfekt och aldrig trist. De flesta minns ett tal utifrån framförandet, sällan innehållet.

Klicka här för att läsa min taltips >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Artighet – om jag skriver ett brev eller kuvert, vad kan stå före ett fint namn?

Fråga:
När jag ska skriva till någon och vill inleda med en titel, vad kan jag då skriva innan ett fint namn?

Svar:
Titlar används i väldigt liten omfattning idag. I företagssammanhang kan man använda det för att få brevet adresserat till rätt person. Till exempel ”Marknadschef Johan Johansson”, eller om det är inom den juridiska sfären ”Advokat Glader”, medicinens värld ”Doktor Stygn” och så vidare. I privata sammanhang används detta inte längre, endast om du skriver till hovet.

Vill du alltså i ett brev tillskriva någon person och vara lite mer formell, så skriv ”Bästa Fru Lisa Tursson”, något annat än så rekommenderar jag inte.

Klicka här för att läsa om pronomen i tilltal >> 

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Vett och etikett på jobbet – försäljning via telefon?

Fråga:
Telefonförsäljare ringer ofta, ett flertal gånger varje vecka. De har sin mall angående vad de ska säga och sälja. De rabblar upp detta, högt och intensivt, oförmögna att lyssna in vad mottagaren/jag har att säga.
En del av dem snorar och snörvlar men uppskattar inte när jag önskar dem att krya på sig från den uppenbara förkylningen.

De blandar tilltalen du och ni i en salig röra. De blir irriterade och mer eller mindre upprörda när jag säger nej tack till produkten. Jag vet att de bara gör sitt jobb, troligen ett föga inspirerande sådant.

Men de gör det på ett så negativt sätt att jag snart tappar all hyfs och sans och säger vad jag tänker istället. Jag undviker att svara när jag tror mig veta att uppringaren vill sälja något men ibland misslyckas jag och hamnar i sådana samtal/monologer. Det verkar finnas noll vett och etikett i sammanhanget och jag tycker det är lite fascinerande att en försäljningspolicy kan vara så. Jag har ingen direkt fråga, undrar väl mer om du tycker något i sammanhanget.

Svar:
Det är tveklöst så att de flesta jag pratat med om detta delar din uppfattning. Det gäller även mig och det är många olika försök jag gjort för att finna ”det rätta svaret”, men det finns inte. Det enda som kan hjälpa är att ansluta sig till NIX eller liknande spärrar. De garanterar inget, många företag struntar i dessa listor, men de bromsar åtminstone seriösa företag.  Numer svarar jag att ”inga avtal görs per telefon, sänd allt via brev”, detta upprepar jag med en dåres envishet. Då ingås inga avtal, jag är inte ohyfsad men avvisar direkt.

Ringer företagen däremot på arbetstid, till mitt företag har jag större förståelse för deras försäljningsargument. Vi måste alla ringa våra kunder ibland. Ringer de hem till mig på kvällen, på min hemtelefon och vill prata företagsaffärer, då informerar jag dem bestämt att detta sköts på företaget och inte i hemmet!

De som ringer har det sannolikt inte så lätt, ett nytt jobb, ofta provisionsbaserat och så ska de ringa kunder som i de flesta fall avskyr deras störande samtal. Utbildning på hur man för ett ”kallt kundsamtal” saknas ofta, manus kan de inte omvandla till egen text och läser innantill. Det blir inga affärer och ingen lön – jag kan förstå att det tar sig uttryck i dåliga samtal. Vårt belöningssystem i hjärnan vill skapa lustkänslor, det behövs belöning i form av framgång. Den som inte får känna detta blir snabbt ”kundovänlig” – men det är företagen som driver dessa callcenters ansvar.

Klicka här för att läsa om hur du vinner en kunds förtroende >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fest – kan jag bära min klänning från bröllopet i somras?

Fråga:
Jag och min man hade vigseln med bara ett fåtal inbjudna i våras och ska nu i efterhand ha själva festen (kombinerad med min mans födelsedagsfest eftersom han fyller jämnt).  Jag hade vid vigseln en ganska enkel, cremefärgad, vadlång klänning i chiffong och siden passande till klädseln till mörk kostym (om det nu finns en sådan klädkod; vi tänkte använda oss av den eftersom vi har upptäckt att om man skriver klädkod: kavaj så kommer folk i allt från jeans eller kortkort till mörk kostym och lång klänning, och det är ju inte så kul). Kan jag samma klänning som jag hade vid vigseln på festen, eller verkar det konstigt?

Svar:
Din fråga beskriver så bra skillnaderna mellan kavaj och mörk kostym som klädkod på inbjudan.  Alltför många kommer i ”kavaj”, men med jeans eller annat till om man skriver det.

Då blir mörk kostym en tydligare kod.  Om du trivs med din klänning så kan du givetvis bära den´ännu en gång. Det är en smaksak.

Klicka här för att läsa om klädkoden mörk kostym >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

 

Artighet – att vara streetsmart – vad innebär det?

Fråga:
Jag hörde ordet streetsmart nämnas för ett tag sedan. Det handlade om vett och etikett. Vet du vad det innebär?

Svar:
Det är ett begrepp som man kan läsa om i amerikanska etikettsböcker. Första gången jag såg det och skrev om det var i samband med en resa till Seattle, det var 2003.  Sedan har jag skrivit en artikel om detta, det skrev jag då under begreppet modern etikett.

Andra rådgivare i etikett har, precis som jag själv har gjort,  fångat upp begreppet. Kortfattat kan man beskriva det som etikett på promenaden, när du möter en grupp som låter dig passera utan att du ska behöva kliva ut i gatan, då är den personen streetsmart. Men begreppet omfattar även etikett med mobilen, på flyget, tåget osv.

Men begreppet har fler förklaringar, ”Street smart” brukar kallas den som utnyttjar genvägar och oskrivna regler, på bästa möjliga vis, inom sitt verksamhetsområde. Det kan gälla i slummen i en storstad eller på börsgolvet. Men det är också titeln på en film från 1989.

Här kan du läsa lite om begreppet streetsmart >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

 

Bröllop – ska best man betala för sin närvaro?

Fråga:
Finns det någon sed någon stans i Sverige som säger att bestman ska stå för kostnaderna för transporten från kyrkan till festlokalen?

Svar:
Nej, det finns ingen sådan tradition. Han ska hjälpa brudgummen med det praktiska och vara hans stöd. Transport etc. kan vara toastmasters uppgift, men definitivt inte dennes ekonomiska ansvar. Detsamma gäller för bestman.Handlar det enbart om din egen personliga resa, kanske du får lösa det på egen hand om brudparet inte föreslår något alternativ.

Klicka här för att läsa om att vara bestman >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Dessertgaffeln – åt höger eller vänster?

Fråga:
Om man dukar med gaffel och sked som efterrättsbestick. Hur ska de läggas ovanför tallriken? Dvs vart ska spetsarna på gaffeln peka och vart ska sked-delen av skeden peka? Vilket av besticken ska ligga överst? (Jag är lärd att man alltid bara får använda gaffeln att äta med, dvs skeden lämnas orörd. Enda undantag om det är efterrättssoppa. Men det hör ju egentligen inte till frågan!!)

Svar:
Efterrättsbestick brukar vanligen utgöras av en dessertsked eller dessertgaffel. Denna placeras vid tallrikens överkant med skedens skaft åt höger, gaffeln åt vänster. Skeden placeras överst och gaffeln närmast tallriken då den har högre status än skeden.

Sedan till detta med sked eller gaffel. Eftersom det i medeltidens Frankrike ansågs fint att äta kladdiga desserter med gaffel, så har det blivit ”regel” inom etiketten. Vill du alltså äta lite ”finare” väljer du företrädesvis gaffel, men… givetvis kan man äta med skeden också.  Dessutom, idag spelar det ingen roll hur du gör – man kan gott betrakta det som fritt val. De flesta av oss har ingen aning om dessa gamla regler och därmed har de förlorat sitt syfte.

Klicka här för att läsa hur besticken dukas >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn