Klädsel – vad innebär kavaj och fluga, men för henne?

Fråga:
Fått en inbjudan till 50-årskalas med klädkod kavaj och fluga.

Hur ska kvinnan vara klädd?

Svar:
Det finns ingen egentlig klädkod som motsvarar detta, men utgår jag ifrån det äldre begreppet kavaj, som är mörk kostym är det en sådan klänning du ska bära.

Läs i bifogad länk hur den ska vara utformad.

Läs mer om mörk kostymklänning >>

Mats Danielsson; Etikettdoktorn

Klädsel – hatt eller huvudbonad inomhus?

Fråga:
Får man bära hatt på en inomhusfest? Får man ha den på även till bords?

Svar:
Om du är man – nej. Inte i något fall passar det om du inte bär den av religiösa skäl.

Som kvinna – ja om det är förmiddagsdräkt som gäller och du bär hatt till lunch. Eller om du går på ett café t.ex. då kan du också behålla den på.

I övriga fall passar inte hatt in.

Klicka här om du vill läsa mer om hatt >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Begravning – vem skriver under tackkorten?

Fråga:
Ska man signera tackkort efter en begravning och i så fall vem signerar?

Svar:
Om du avser en personlig underskrift, så kan det givetvis vara trevligt och känns mer genomarbetat.

Skriver under gör den som är närmast anhörig, t.ex. änka, änkeman, äldsta barnet, äldsta syskonet etc.

Klicka här för att läsa min artikel om tack efter begravning >> 

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Artighet – varför akademisk kvart på fest?

Fråga:
Varifrån kommer uttrycket akademisk kvart (som man kan komma sent till en fest) ifrån. Hur gäller det, ska man ha en akademisk kvart?

Svar:
Seden kommer av att studenterna inte ägde en egen klocka utan fick förlita sig på kyrktorn eller uret på Universitetet.

Vid hel timme hade man en kvart på sig att dyka upp till föreläsningen. Numera är det mest en tradition men den är mycket populär på många av universiteten och förklaras sällan i inbjudningar och scheman.

I akademin är alla angivna tider vanligtvis en kvart senare än vad man skriver ut, så att om man skriver att något börjar klockan 16 menar man egentligen att det är drop in fram till 16.15.

Ett annat sätt att skriva det är 16 ak (dvs 16 med akademisk kvart). Om man istället vill att något ska börja prick klockan fyra skriver man antingen 16.00 eller 16 uk (16 utan akademisk kvart).

Till fest är det vanligt med dubbelkvart (DK), och ofta börjar man då mingla med en fördrink fram tills de dubbla kvartarna gått ut och sätter sig sedan till bords.

Utanför universiteten kommer traditionen från England, framför allt London. Man kunde lätt bli försenad i trafiken och därmed hade man en kvart extra på sig att anlända till festen.

Man bjöd då på en drink av blandade spritsorter, en Cocktail, i avvaktan på tiden skulle gå ut.

I Sverige kommer traditionen av att värdparet inte hinner ta emot alla gäster om de kommer samtidigt, därför kan man komma en kvart efter utsatt tid.

Om det däremot anges udda lockslag, t.ex. 19.25, så ska alla gäster vara på plats. det förväntas då att en extra fin gäst kommer därefter, t.ex. 19.30. Därav ”fint folk kommer sent”.

En kvart försenad är ok ännu idag .

Klicka här för att läsa mer om att anlända till en fest >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

 

 

Bröllop – vem ansvarar för en vigsels ekonomi?

Fråga:
Vilka delar av bröllopet förväntas att brudens föräldrar betalar traditionellt eller med en mer modern syn? 

Svar:
Traditionellt, eller bättre uttryckt för länge sedan, var det brudens föräldrar som betalade allt för dotterns bröllop. Skälet var att det var i princip deras ”sista” utgift, därefter tog maken och dennes familj över ansvaret för hennes försörjning.

Detta synsätt förkommer än idag, men ofta handlar det om familjer som har ekonomin att ta på sig denna stora kostnad. Mer moden syn är att brudparet själva arrangerar och planerar sitt bröllop, står för kostnaderna och bådas föräldrar bidrar efter förmåga. Ibland med mycket och i andra fall inget alls.

Föräldrar kan inte förväntas betala för sina barns bröllop idag, då man är självförsörjande och får anpassa utifrån sin egen ekonomi.

Klicka här för att läsa mitt bröllopslexikon >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn
 

Vett och etikett på jobbet – ska jag matcha min väska med skorna?

Fråga:
Vad gäller när det kommer till att matcha väska med skor. Tänker specifikt på brun (äldre) portfölj till exempelvis svarta skor?

Florera många olika åsikter och tankar!

Svar:
Det finns inga sådana etikettsregler, det handlar om betydligt mer än så. Vi pratar om en följeslagare i ditt arbetsliv och  din karriär.

Portföljen är en följeslagare som ska vara med dig under många år och då gäller det att välja med omsorg. Reser du kollektivt, kan det vara praktiskt om den kan stå bredvid dig, bär du den vid promenader kanske en axelrem är bra att ta med.  Cyklar du ska den tåla väta, skälen kan variera stort.

Men trots dessa genomtänkta råd blir det gärna estetiska eller andra opraktiska lösningar som avgör. Portföljen har funktionen att kunna bära hem arbete och i vissa sammanhang är portföljen en del av en inbillad status. Somliga tror att de behöver en elegant dokumentportfölj i den position de har.

Några andra bär i alla år väskan sedan studenttiden, eller en som de valt i början av sin karriär och lärt sig tycka om. ”Forms follows function” skulle det kunna uttryckas, men det är inte heller helt korrekt. Då kunde du lika gärna bära på en plastkasse från Konsum.

Mitt svar blir att du ska satsa på en väska som passar dina behov, en accessoar som ska följa dig i många år, på väg upp och i karriären. Välj en bra portfölj, lägg pengar på den och se den som din dagliga följeslagare i yrkeslivet. Därmed ser du att färgen inte har betydelse, portföljen är med dig oavsett var du befinner dig och vad du har på dig. Därför berörs inte färgen av etikettregler.

Klicka här för att läsa mer i min artikel om väskor >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Etiquette Letter – konsten att besvara en inbjudan

Välkommen till Etiquette Letter – din GPS för bättre dagar.

En inbjudan är detsamma som att någon lagt tid på att tänka på dig eller ditt företag.
Men vilka ska besvaras och hur ska de besvaras?

—————————————————————————————–

För dig som läst nyhetsbrevets första del i mail- klicka här så får du fortsättningen längre ner

Svara alltid
Får du en inbjudan till en fest, ett bröllop, andra tillställningar eller ett företagsevent (undantaget massutskick via mail etc) så förväntas du svara.

Du bör svara oavsett om du ska gå eller inte, kan du inte gå, så tacka för inbjudan och meddela skälet. 

Om det står O.S.A
Vilket betyder ”om svar anhålles” innebär det att svar alltid ges. Normalt finns en tidpunkt angiven, men svara så fort du kan. Helst inom 7-10 dagar.

Den inbjudare som får svar snabbt, vet också vilka gäster som man ska räkna med, eller om andra ska bjudas in istället. Ditt svar underlättar.

Förr var det väldigt formellt, men grundregeln är att du svarar så som det angivits i inbjudan. Finns e-post angiven, kan du därmed maila ditt svar.

Inbjudan via sociala medier
Det är oftast massutskick och svåra att besvara om du får många sådana. Men försök svara, det ses positivt.

Givetvis behöver inte inbjudningar som ”Årets inspirationskväll, endast 1095 kr i entré” besvaras.

Men kanske har det lokala näringslivsbolaget, eller en kund/leverantör bjudit in dig. Då blir ditt svar uppskattat.

En guide

  • Besvara inbjudningar på det sätt som angivits.
  • Svara innan sista datum, men helst så fort du kan.
  • Om du är osäker på om du kan gå, meddela även detta så kanske du får avvakta med ditt svar.
  • Svara alltid på en inbjudan, även om du inte planerar att delta.
  • Har du redan tackat ja till en fest, då kan du inte ändra dig och ta en senare inbjudan för att den var ”roligare”.

Hoppas din nästa inbjudan blir kul!

 Läs mer om hur du avböjer en inbjudan  >>

Jag önskar dig en härlig vecka!

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Vänner emellan – våra bekanta bjuder aldrig tillbaka, vad ska vi göra?

Fråga:
Min fru och jag har lite olika uppfattning om umgänge mellan vänner.

Vi började umgås med en arbetskamrat till mig och hans fru redan för mer än fyrtio år sedan. Redan då blev det snart uppenbart att de helst ville komma till oss, förmodligen beroende på att hon aldrig lagade någon mat utan detta sköttes av hennes man, min arbetskamrat.

En enda gång bjöd de oss på en välkomponerad och omsorgsfullt ordnad middag. I mitten av åttiotalet.

Hos oss hade vi ett trevligt umgänge, och under decennier kom de till oss, oftast på lördagseftermiddagarna, när vi bjöd på kaffe med hemlagad kaka, min fru hade ägnat dagen åt att laga en trerättersmiddag, sedan övernattning och en rejäl frukost, innan de tog sin bil och åkte hem.

Vi gav snart upp tanken på att själva bli bjudna hem till dem. Ibland uppstod lite komiska situationer, t ex när vi bjöd dem till oss en viss dag och det framkom att de just den dagen hade bjudit gemensamma vänner hem till sig.

Vi kunde också få komma, men han måste fråga sin fru först. Vi svalde stoltheten och åkte dit. Min vän berättade också någon gång att de var trötta för de hade haft övernattande middagsgäster.

Med tiden har jag blivit alltmer kritisk till denna situation, inte minst för att min vän alltmer uppenbart börjat bjuda sig själv, när våra inviter nu upphört. På mitt initiativ. De bor numera bara några kvarter från oss, men det är nästan helt tyst från dem och ingen kontakt oss emellan, om inte vi hör av oss.

De kontakter han tagit har haft det uppenbara syftet att bjuda sig själva på middag. Min fru tycker att vi har det så trevligt tillsammans att vi kan bortse från obalansen i inbjudningarna, medan jag tycker att även hon har rätt att få sätta sig vid ett dukat bord och njuta av någon annans matlagning.

Vi umgås fortfarande med gemensamma vänner under normala former.

Svar:
Du skriver hela tiden ”min vän” i din fråga och det tycker jag att du ska hålla fast vid, gamla vänner är värda att vara rädd om.

Det finns en gammal etikettregel som säger att man bjuder tillbaka inom ett år från det att man blivit bjuden själv. Annar kommer inbjudningarna upphör och det är kanske dit era vänner är på väg.

Det är nog så, skulle jag tro, att era vänner inte ens är medvetna om denna lite sneda fördelning som uppstått. De tar nog era inbjudningar lite för givna och eftersom din hustru uppenbart tycks trivas med denna lösning så känner de säkert av denna inbjudande attityd. Kanske ska du lyssna på din fru och bortse från ”obalansen”, trivs ni ihop i övrigt så är väl det gott och väl.

Om du sedan någon dag får en stund över på egen hand med din vän, ta då upp problemet i en vänlig ton.

Börja med att säga att ”ni har ju vid några tillfällen bjudit in er till oss när vi inte tänkt på att det gått ett tag, trevligt som alltid!” 

Sedan fortsätter du ”nu tänkte jag att vi kunde vända på det, det är ju inte särskilt ofta vi varit hos er, är det en gång?”

Dags för ett förslag ”så vad sägs om vi kommer hem till er en kväll framöver, så vi kan ses igen. När passar det? Kommande helg eller nästföljande?”

Du lyfter det som ett positivt problem, har du tur nappar vännen och säger ja, det gör vi. Sannolikt vill han samråda med sin fru, vilket är helt rimligt. Men ge honom inte alternativen ja eller nej – han ska välja mellan då eller då istället. Är han dessutom klok så fångar han din kommentar om fördelningen och obalansen. Kanske ger han en förklaring, eller så inser han behovet av förändring. Men vänskapen kan bestå, inget upphör och två vänner har pratat om kloka lösningar tillsammans.

Klicka här för att läsa mer om att avböja en inbjudan >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn