- Fråga etikettexperten om vett och etikett. Kostnadsfritt och anonymt
Fråga:
Hur visade männen förr i tiden att det hade fredliga avsikter med besök?
Hur gjorde dom?
Foto: Mats Danielsson
Svar:
De strockte fram hoger hand, vapenhanden och visade med denna gest att jag bär inget vapen.
Jag vill med andra ord inte strida med dig.
Än i dag hälsar vi med höger hand.
Klicka här för att läsa min artikel om hälsning >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
Vad har hänt?
Med jämna mellanrum hör förtvivlade föräldrar av sig och undrar om de måste bjuda in alla kompisar i klassen.
Som om inte det är nog är det i en del sammanhang nästan en tävling om vilken treåring som kan bjuda på den häftigaste festen.
Men håll i dig – det förekommer att man skickat faktura på kostnaden till de barn som av någon anledning inte dykt upp.
Foto: Mats Danielsson Er Man AB
Vad i hela fridens dagar har hont?
Ska treoringar ha värsta bjudningen med artister – nej och åter nej! Måste man bjuda alla i klassen – nej och åter nej!
Om jag bara bjuder några stycken, kan jag bjuda in dem i skolan? Nej och ännu en gång nej!
Det är ingen tävling
Kalas kan vara for två eller tre, kanske tio eller om du vill hela klassen.
Barn leker, barn tävlar inte. Så du kan faktiskt bjuda på varm korv, glass och tårta. Det viktiga är att barnen har kul.
Presenter
Handlar det om att dyrast vinner? Nej, håll nere nivån och låt festen vara det viktiga.
Varför inte gå samman som föräldrar och sätta en prisnivå. Vi köper inte något för över 50 kronor.
25 kalas på ett år och 50 kronor per kalas, det blir fort pengar om man ska se det krasst.
Cowboy och prinsessa
Det är kanske inte alla som vill vara det, men jag vill minnas att kul det hade vi!
Etikettdoktorn Mats Danielsson
Fråga:
Jag undrar hur accepterat det skulle vara att bära partinål eller andra organisations symboler till högtidsdräkt.
Evenemanget jag ska gå på är ett 50-års jubileum för en sektion vid Lunds tekniska högskola.
Alltså kommer det bäras studentikosa ordnar.
Svar:
Normalt bär man utmärkelser eller andra symboler till frack, så javisst, du kan bära din partinål.
Men jag är tveksam till jämförelsen med andra studetikosa accessoarer.
Din partinål är ingen orden eller utmärkelse, endast en symbol för en gruppering du tillhör.
För min egen del hade jag avstått om jag inte befunnit mig i föreningen/partiets sammanhang.
Klicka här för att läsa min artikel om ordnar >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
Fråga:
Min syster och svåger har gemensamt kalas med en vän till dem.
Alla tre fyller 50 år.
Hur gör vi med presenten till den tredje personen.
Vi känner honom lite men umgås inte med honom annars.
Svar:
Ni uppvaktar din syster och svåger med blommor och present.
Deras bekant kan ni förslagsvis uppvakta med en bukett och kanske en flaska vin.
Det vill säga, något enklare uppvaktning och samtidigt ett tack för inbjudan till festen.
Klicka här för att läsa min artikel med tips om presenter >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
På resa
I förra veckan befann jag mig på en ort, inte min hemort Eksjö, utan mitt ute i Sverige. Där upptäcker jag en vårdcentral som såg intressant ut och beslutar mig för att gå in och prata med dem.
När jag skriver att vårdcentralen var intressant, så avser jag byggnadens utseende, läge, upptagningsområde och möjligheten att prata om bemötande.
Huset på bilden har inget samband med artikelns innehåll
Som vanligt
Jag kliver in på en ganska vanlig miljo, med vontrum och en liten lucka.
Det var en vårdcentral utan nummerlappar. Väntrummet var tomt och min klädsel var på intet sätt märklig, så där kunde ingen se vem jag var eller mitt syfte. Jeans, skjorta och jacka. Ingen portfölj och inget visitkort uppe, så en hyfsat normal patient gissar jag.
Samtalet
Ungefär 50 centimeter bakom den öppna luckan står två medarbetare och pratar med varandra. Samtalet var säkert viktigt, men ingen såg mig.
Eller de gav åtminstone inte ens det minsta tecken att se mig.
Vi väntar snällt
Som en god patient eller vänlig person kan jag inte stå där och vara påstridig. Jag vill ju träffa dem, det gäller att vara smidig.
Där står jag i tre fyra minuter och lyssnar till deras samtal. Inte en blick, inte en min, inte ett tecken – ingen visade ”vi ser dig”.
Nu börjar jag skruva på mig, försöker med små artiga gester påkalla uppmärksamhet. Det här börjar ju bli pinsamt!
Hur kan detta hända?
När jag stått alltför lång tid och väntat tröttnar jag. Inte en min från dem, inte ett enda tecken. Jag vänder på klacken och går! Tvärilsken!
Ville inte stå kvar, för jag hade tappat all sans och förmodligen stridit mot alla mina egna råd. Men efteråt tänker jag – om jag varit gammal, om jag varit sjuk, inte kunnat vårt språk eller en person som inte har valmöjligheten? Hur hade det känts? Vad hade då skett och hur hade jag upplevt denna förnedring?
Hur kan detta hända 2015?
Vad kunde de gjort?
Etikettdoktorn Mats Danielsson
Fråga:
Bilden på sidan om dukning visar att servetten ligger till höger, men i texten står det att den ska ligga antingen till vänster eller över tallriken.
Är det inte så noga?
Svar:
Det finns 4600 frogor med svar och 300 artiklar om vett och etikett på denna sida www.vett-och-etikett.com.
Tyvorr finns det fortfarande missar, som här, där bild och text inte overensstämmer.
Jag ska faktiskt erkänna att jag såg knappt servetten där den låg på höger sida.
Men självklart ska den dukas till vänster eller på tallriken.
Bilden är nu utbytt och jag tackar för din uppmärksamhet, det är till stor hjälp när läsare ser och säger till om felaktigheter.
Klicka här för att se artikeln om dukning >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
Fråga:
Tycker du att dina lösningar på denna fråga kan ge den uppmärksamhet som nu framkallades?
Jag tror nämligen att det var ändamålet.
Den lilles dagliga kamp mot den store!
Svar:
Tack för ditt inlägg, nu var inte syftet uppmärksamhet omkring mig som person.
Nej, syftet är att få människor att reagera på det faktum att vi så ofta söker ”rätt eller fel” och se lite annorlunda på saker.
Min vision är att vi ibland måste byta position och se saker på ett annorlunda sätt.
Att lyckas exponera detta på ett bra sätt på nätet är en del av mitt yrke och en av förutsättningarna för att tusentals personer kostnadsfritt kan få svar på denna blogg.
Som professionell föreläsare är även varumärket viktigt, jag föreläser just om den här typen av händelser. På arbetsplatser, i privatlivet, precis som din arbetsplats sannolikt måste lyfta fram sin verksamhet och idé.
Hoppas det gav dig lite mer klarhet omkring mitt arbetssätt.
Klicka här för att läsa artikeln om cyklisten och lastbilen >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
Fråga:
Min bästa kompis gifter sig, det är en borgerlig vigsel och vi är endast sex gäster totalt.
Inga familjemedlemmar utan enbart vänner.
På middagen, efter ceremonin, vill jag och min partner hålla en kort skål för brudparet.
Men vad ska/bör man säga förutom det självklara ”vi önskar brudparet lycka till”?
Svar:
Innehållet i det talet kan jag inte ge er, det är ni som känner paret.
Men basera ert korta tal på varför ni är så nära vänner, positiva saker och er glädje över att de två nu förenats.
Mer än så behövs inte.
Klicka här för att läsa min artikel med tips för talare >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
Kanske kan vi ibland byta utsiktstorn istället för att se vem som har mest rätt
Med stort intresse följer jag diskussionen om cyklisten vid Vättersnäs i Jönköping. Filmen har delats snart två miljoner gånger på ett par dygn.
Se här >>
En cyklist ute på sin motionsrunda har förmodligen, som jag gissar, för femtioelfte gången blivit tvingad att väja i denna eller en av de avsmalnande gatstumpar som syftar till att dämpa farten. Den rakryggade och envise cyklisten vägrar att väja, så till den milda grad att situationen blir absurd.
Det är givetvis omöjligt för mig att säga vem som gjort rätt eller fel, det är också möjligt att cyklistens agerande riktar sig mot ett av många olika fordon. Vilket knappast lär få effekt på övriga som inte var där. Med all förståelse lyssnar jag på filmen och hör de hårda ord och arga kommentarer som fälls. Självklart blir bilister, chaufförer och resenärer rejält ilskna.
Diskussionen har även landat i cyklistens möjlighet att välja cykelbanan, det är sant, men han får tveklöst som fordon framföra sin cykel på vägen.
foto: från Lars-Gunnar Gustafssons filmklipp (klicka för visning på YouTube)
Men vad honde?
Jag tror faktiskt att cyklisten blev skogstokig när han kor in i den avsmalnande vägbiten och lastbilen helt enkelt struntar i att hen möter en cyklist. Här kan jag givetvis ha fel, men varför skulle cyklisten annars so envist stå kvar?
Sedan har cyklisten svårt att ta sig ur situationen utan att ”förlora ansiktet”. Han ringer då till polisen, det är en naturlig lösning på problemet. Kommer de till platsen, ber honom flytta sig så följer han myndighetens anmaning. Han kan hävda att han hade rätt, men följer givetvis lagens företrädare.
Lösningen?
Detta är precis det jag åker land och rike runt och försöker förmedla. Se om det finns någon annan lösning på problemet, kan vi byta infallsvinkel?
Cyklisten mår säkert inte bra där och hade någon bytt utsiktstorn, gått fram till honom och försökt hjälpa honom ur situationen, så hade det sannolikt fungerat.
Jag tror inte att i skrivande stund, cyklisten mår så bra idag heller. Speciellt inte efter miljoner visningar. Han fastnade i en situation som är svår för honom att ta sig ur. Är du cyklisten själv som läser detta, du får ett helt anonymt (det syns inte vem du är, inte ens jag ser det) inlägg om du skriver här: Skriv till Etikettdoktorn >>
Två (av många andra) vägar ur denna situation – lösningen
1. Genom att lastbilschauffören som han mötte hade gått ur bilen och sagt ”du – jag förstår att detta blev lite dumt. Om jag har gjort fel beklagar jag detta, men tyvärr kan jag inte backa med denna kö bakom mig. Är det ok, kan vi säga så?” Då tror jag cyklisten kunde sagt till sig själv ”jag fick en ursäkt och lite rätt i alla fall”.
2. Cyklisten kunde sagt till lastbilschauffören ”du – jag gillar inte ditt sätt att köra. Kan du framöver tänka på oss cyklister, men nu har den här situationen blivit så vansinnigt överdriven att jag kan inte med hedern i behåll förorsaka ett sådant kaos. Kan vi säga att du tänker lite extra på oss cyklister nästa gång? Nu flyttar jag mig”.
Fråga:
Vi är bjudna på 80-års fest med mat och underhållning, men kan inte närvara.
Hur gör vi med uppvaktningen?
Hennes önskemål är ett bidrag till välgörenhet.
Bör vi lämna ett bidrag?
Svar:
Ni börjar med att meddela ert förhinder.
Tycker ni att syftet, med det hon önskat, är gott så blir säkert ett bidrag uppskattat.
En gåva är ett tecken på lyckönskan och det styrs egentligen inget av närvaro eller inte.
Klicka här för att läsa mer i min artikel om presenter >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson