Fråga:
Mitt barnbarns sambo sedan 8 år stör mig med sitt egensinniga och själviska beteende.
Han ägnar sig åt det som intresserar honom , data och jobbet, det mesta övriga får hon sköta, tom bilen då han vägrat ta körkort som andra killar gör.
Eftersom hon är väldigt framåt, startade eget företag ,tog körkort, köpte bil som han gärna låter sig skjutsas runt i , så kunde det vara nog utan det gäller hyfs och bordsskick.
När vi bjuds på middag hemma hos dem och barnbarnet ställer fram maten på bordet, så far han och småplockar, sätter sig ofta först och tar för sig innan alla kommit till bordet.
Tom på begravningsmiddagen i går så spräckte han tårtan och tog för sig en rejäl bit medan den kvinnliga prästen och vi övriga förvånande tittade på.
Jag markerade mitt ogillande med en skarp blick och ”men det där var ofint” och nickade mot prästen .
Mumlade något som jag inte uppfattade men mer nonchalant än ursäktligt.
Han äter bara med gaffel ofta lutande över tallriken, glupskt,
Han är totalt ointresserad över om gästerna, familjemedlemmarna når eller har det som önskas.
Min dotter handlar, lagar maten, dukar och han tar för sig.
’Sällan eller aldrig har jag hört honom erbjuda hjälp och han är okunnig på det mesta tom var det mitt barnbarn som renoverade det mesta i lägenheten, han hade ju så mycket på jobbet, kom hem till dukat matbord och en målande, fixande sambo som skulle sköta företaget dessutom.
Där är han ett bollplank då han jobbar med redovisning och siffror liksom han tar hand om hunden när hon reser bort i jobb några dagar.
Han blir medbjuden på fina gala och festföreställningsr som hon inbjudits till eller deltar i men aldrig hört att han erbjudit något tillbaks.
När jag läser vad jag skrivit så inser jag att detta nog inte är rätt forum men skulle behöva utomståendes syn på hur se och agera på det som mitt barnbarn blundar för.
Jag vill ju hennes bästa och hon vill inre se det andra ser!
Svar:
Det är inte lätt att alltid ha överseende med andras ohyfs och i synnerhet när det berör den man älskar.
Det är inte mycket du kan göra, mer än att vid nästa tillfälle det sker och det kanske är hemma hos dig, så kan du säga till honom att vänta tills du sagt varsågod.
Han har förmodligen ingen aning om hur han ska bete sig och har sannolikt aldrig fått lära sig detta.
Får du tillfälle kan du i enrum berätta för honom vad du såg på begravningen och fråga honom hur han såg på saken, vad tror han att andra anser?
Säg som det är, att tyvärr uppfattas detta beteende som väldigt dålig stil och om han någon gång är tveksam kan du föreslå honom att han frågar dig till råds.
Du är hans vän, låt honom vet adet och du säger detta för du bryr dig. Din ovän hade du struntat i.
Vad det gäller hans olater när din dotter och din ditt barnbarn serverar mat, så måste de nog sätta ner foten.
Förmedla det till ditt barnbarn, att han ska inte tillåtas agera så här mot henne.
Som sagt, svårt att hantera, men jag tror man måste vara rak ibland och säga ifrån.
Klicka här för att läsa min artikel om bemötande >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
