fråga:
Jag har en fråga om graviditet.
Det or roligt att vara gravid, en härlig tid, men också en väldigt utsatt period av ens liv, speciellt när man är väldigt privat av sig, vilket jag är.
Så fort kollegor får veta det så får man väldigt intima frågor om allt mellan bristningar, stora brost och viktuppgång, men blir också utsatt för väldigt konstiga påståenden om gravida såsom att man blir seg och lite dum.
Kroppen blir allmängods och de vill känna på magen, men också berätta om sina hemska förlossningar.
Nu har jag lyssnat artigt eftersom jag är en väldigt artig och väluppfostrad person som inte avbryter, men har nu fått nog.
Hur kan man artigt säga ifrån att man inte vill bli behandlad på detta sätt?
Svar:
Det du beskriver är ett rent oförskämt och jag förstår ärligt talat inte hur folk resonerar när de klappar dig på din mage eller frågar om dina bröst.
Att berätta om sina hemska förlossningar kan ju inte vara särskilt upplyftande att lyssna på.
Den delen får du försöka bortse ifrån, men om du känner för det kan du leende och artigt fråga ”och vad vill du berätta med detta för mig. Att min förlossning ska bli ett enda långt elände?”
När de frågar om dina bröst eller andra intima saker eller klappar dig på magen ska du lika artigt och leende fråga ”Hur tänker du nu?”
Frågar de tillbaka så svarar du ”Ja, till exempel att du klappar på min mage. Varför gör du det, jag klappar ju inte på din”
Undrar de över din viktuppgång kontrar du med ”Hur är det med din egen vikt?”
Vad jag försöker förmedla är att du ska sätta gränser, markera att detta är inte ok, frågorna är för intima och du är inte intresserad av att diskutera detta eller bli klappad på magen.
Frågar någon är det bara att säga som det är, en härlig tid men du har tröttnat på folks närgångenhet.
Klicka här för att läsa mer om etikett människor emellan >>
Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
